Har precis varit ute på sista kvällsturen med hundarna.Det blev en lite långsammare promenad i kväll för det var så otroligt vackert ute. Lite frost med en och annan hal fläck. Hundarna nosade och fick spår efter en hare (som jag såg men inte dom) så mina hundar sökte sig först iväg en liten stund åt det håll haren hade kommit ifrån, men sen blev det full fart åt rätt håll. Å, då gäller det att hänga med och samtidigt hålla koll på vart man sätter ner fötterna. Haren måste ha luktat väldigt intressant, för vi irrade iväg i över fem minuter (tills jag tyckte det var nog).
Halv månen lyste så klart över tall och gran, så jag blev stående och tittade en lång, lång stund och stjärnklart var det också där jag stod med huvudet bakåt lutat och försökt klura ut vilka stjärnbilder som var vilka.
Säger varje höst att stjärnbilderna skulle jag behöva lära mig mer om... Borde nog faktiskt kolla med något studie förbund om dom har någon sådan kurs!
Sådana här kvällar ska man samla på i sitt hjärta!
Det är sådana här stunder som det är bonus att ha hund, för man kommer verkligen ut. Man kan inte skylla på att man satt väldigt bekvämt framför datorn, utan marsch pannkaka, UT.
Och då är man verkligen glad över att man inte mutade någon annan att gå ut, om nu någon annan är hemma.
Tänkte bara påminna om att årets Blossa 2008
(med en frisk smak av blåbär) släpptes i måndags
och den glöggen brukar ofta ta slut långt innan
Lucia.
Ha det Bäst// Marie
7 kommentarer:
Låter som en härlig promenad för både folk o fä:)
Min mormor lärde mig om stjärnorna när jag var liten, minns några som jag har koll på, men de flesta stjärnor bara finns där och jag vet inte nått om dem!
En kurs vore inte dumt!
Susanne
Tack för tipset - jag älskar allt som har med blåbär att göra.
Kram Maud
Jag stod också och tittade ut på månen igårkväll. Den var så tydligt halv, och såg så konstgjord ut, och kall.. och hade en så stor aura kring sig...
Man kommer naturen närmare med hund. Och just alla kvällar man stått och väntat och tittat upp på stjärnhimmeln, de bär jag också med mig minnen av.
Jag hade en bok när jag var liten om historierna bakom stjärnbilderna, men jag minns faktiskt inte en enda historia..
Ha en fin fredag!/I.
Sååå mysigt:)
Och som svar till din kommentar(som var rekordsnabb, men jag brinner för det):
Jag jobbar med blinda och gravt synskadade elever med tilläggshandikapp. På skola.
Och jag har haft anhörig som har behövt just sådant stöd.
SÅ jag tror att jag vet precis vad du menar. Och jag ser ju hela tiden hur föräldrar tilll "mina" barn får just "brottas blodiga" med myndigheter osv. för att få rätt till det som de har rätt till. Och det grymmaste är att det kan skilja så från kommun till kommun. Ja, beroende på kommunens ekonomi osv.
Kram På dig, gumman.
/Lallis
Vad trevligt att du stödjer ljusnätet.:-) Det ÄR töntigt, men vet du, ju mer jag tänker på det desto mer upptäcker jag att jag ger blanka fasen i det. Töntigheten alltså. :-) Mer tönt i tillvaron!
Och mer glitter, mer rosa, mer guld och mer.. mer av allt tror jag! :-D
Har ingen aning om vad boken hette, men jag tror att den möjligtvis kan ha ingått i en serie barnböcker som Det Bästa gav ut. Böckerna var indelade i allt ifrån ramsor för de minsta till nästan vetenskapliga artiklar om elektrecitet och annat som kan vara bra att veta.
Men det slår mig att det säkert kan finnas allt möjligt om stjärnbilder att få tag på, kolla antikvariat vet jag!?
Vad underligt, nu när jag skriver så minns jag plötsligt hur illustrationerna såg ut... Speciellt de där som föreställde kartor över stjärnhimmelen...
Ville bara titta in och önska dig en skön helg ♥
Kram Lotta
Stort tack Marie för awarden! Jag blir så himla glad, och speciellt att den kommer från dig, du som hängt med mig så länge! Jag ska genast fundera på vilka jag ska lämna den vidare och uppmärksamma att jag fått den såfort jag tänkt klart
Stor kram
Mia
Ps. Den där glöggen skulle jag kunna ge min högra hand för att få provsmaka, men jag får snällt hålla mig till lättglögg...bläää;o) Ds
Skicka en kommentar