Varmt Välkommen till min blogg

Varmt Välkommen till min blogg! Här skriver jag om balkongodling, blommor, böcker, natur, hunden, pyssel, vardagliga ting, bak och mat mm.
Det skulle göra mig glad om du lämnade ett avtryck efter dig så att jag vet vem du är och att jag kan hitta till dig.

söndag 31 maj 2009

Överraskning!

Min dotter tog med mig på en utflykt med okänt mål.
Ler, hon vet vad jag gillar så vi hamnade på Zetas trädgård där jag fick lova att välja några växter som present.

Vattenhyacint kallar jag denna flyt/vatten växt som fick följa med hem till *vattnet* på balkongen.

Men det bästa av allt var denna lite oansenliga växt som jag har tittat efter i ett par sommrar.


Cosmos atrosanguineus; Chokladblomma heter hon på svenska.
Jo den doftar choklad och det gör mig alldeles lycklig. Blommorna går från mörkrött till chokladbrunt. Chokladblomman blommar hela sommaren och är perenn, men rötterna måste grävas upp och förvaras inomhus under vintern, precis som släktingen Dahlia. Lättodlad, trivs även i kruka, vilket passar mig utmärkt här på balkongen. Föredrar sol eller halvskugga. Blomstänglar ca 60 cm höga och bladverk ca 30 cm högt.

Sätt knölen i en kruka med blomjord i mars-maj med kronan 2 cm under jordytan, det gör inget om den gamla stjälken sticker upp ovan jord. Det är “kronan” som de nya skotten kommer att växa ut ifrån. Förodlas inomhus eller frostfritt i växthus tills efter sista nattfrost.
Är hon inte ljuvlig min lilla nya kompis?


Efter en riktigt bra och trevlig helg med massor av sol och värme samt släkt och vänner, så är det nu dags att äta middag och inse att en ny vecka börjar i morgon.
Så nu hoppas jag att VI ALLA får en härlig start på veckan. Och i morgon 1 juni börjar sommaren!
Vi hörs, kram

Tårta på tårta

Här görs det tårtor på löpande band och firas ordentligt.
Visserligen grillades det lite grann i går kväll, annars så tror jag att familjen har livnärt sig på tårtor i dagarna två.
Igår blev dottern 27 år vilket förde tankarna till att då kan jag ju inte vara 30 längre? Vad var det som hände, HUR gick tiden så fort? Fast man kanske kan vara 30år inombords och en massa år äldre på pappret?


Hur som helst så ett stort GRATTIS till min goa dotter på nummera 27 år och 1 dag!!!
En fortsatt trevlig söndag i försommar solskenet.
Vi hörs och jag ska försöka med att hinna runt och hälsa på er alla under närmaste dygnet!
Kramar

fredag 29 maj 2009

Simma lungt!

Den här helgen händer det grejor i Tekla Marängs familj.
I morgon lördag fyller dottern år och på söndag så är det ju *Mammas dag*.
Ja idag har dagen ägnats åt städning, men inte har jag lyckats att få alla fönster rena för det.
Vi har ett helt gäng med duvor som bor under tak utsprånget och när man tror att alla fönster är färdig putsade, så *blupp* är två fönster vitfläckade av icke nämnbar substans.
Nu är det ju inte bara fönster som skall fixas, utan det skall dammas och dammsugas, skuras och fejas och inte nog med det, det skall även bakas och tillverkas tårtor utav både smörgåstårts variant och av vanlig tårta.
Sen behöver man ju även äta middag, det håller i alla fall min mage på att tala om att det är dags för.

*********************************************************************************

Här kommer lite bilder i från i onsdags när jag satt vid Rosendals lilla damm och filosoferade.


Jag och fåglar! Dom här vännerna kom och hälsade på för att se om jag verkligen inte åt på något som dom kunde få smaka, men icke. Nä jag vet inte vad det är för sort mer en att det är en simfågel.
Men dom ser så avspända och lugna ut.

Ja lite fanns det ju som tur var att äta av, när Tekla inte har något som helst ätbart med sig.


Det var i alla fall två par som kom och hälsade på.


Dessa bilder får önska Er mina kära bloggvänner en riktigt skön sista majhelg.
Simma lungt! (Det kanske rör mig mest för jag känner mig lite lätt stressad).
Tjingelinge!

onsdag 27 maj 2009

Rosendals äppellund!

Era fina kommentarer ifrån förra inlägget om egna tankar och reflektioner och berättelser från era liknande upplevelser gick verkligen rakt in i mitt hjärta och gjorde mig ännu mera övertygad att alla har sina sorger.
I måndags och i dag gick mina steg i rikting mot Rosendalsträdgård. Framför allt för att fota blommande äppelträd men också för att minnas härliga stunder med min mamma.
Första gången jag skulle ta med mamma till mitt absoluta favorit ställe i stan så fick jag verkligen lirka och locka. Detta utspelade sig på 80-talet när Rosendal fortfarande var en liten oas och inte till närmelse vis så vida känd som den är sedan kulturfestivalåret i Stockholm 1998, utan anspråkslös, nästan lite fel, vadå odla ekologiskt, kompostera märkligt folk det där som driver Rosendal!
Mammas kommentar men lilla vän vad ska vi till Rosendal att göra? Vi ska titta på lite blommor och fika, vi kan väl bara gå omkring på Djurgården längs med stränderna och sen ta oss till Ulla Winblad? Envis som jag är så blev det promenad längs med stränder och hoppsan så fick jag upp henne för en backe i förevändning att jag måste kissa lite mer undanskymt än på promenad stigarna. Jodå det tog ett antal år innan hon medgav att hon ville gå till Rosendal igen.


Här är nog min absoluta favorit plantering på Rosendal!
Lite som en sommaräng...med humle surr, fjärilar och barfota känsla. Gärna med dagg på växterna.
Blå toner med vitt och silver mot det gröna, snyggt.


Men vad har vi där borta då, förbi ängen och in i äppellunden. Jo ett så fint får i olika material som barnen kan sitta på eller som jag bara titta.



Äppellunden var det ja. Nu ska erkännas varför jag är här både idag och i måndags. Jo den ivriga Tekla stack iväg utan att ha laddat kameran, gissa om jag sa fula saker efter 6 ynkliga kort i måndags och inte ett enda av dom var på ett äppelträd!


Nu blev det inte bättre en att i dag onsdag, så blåser det en hel massa sekundmetrar per minut vilket i sin tur har blåst bort bra mycket mer en hälften av all äppelblom. Mig gör det inte så mycket utan jag fotade det som fanns, så håll till goda kära vänner.


*Lobo* var den äppelsorten som fortfarande blommar rikligt.


Är det inte ljuvligt hur ljuset silar sig ner till blommorna och man ser den himmelsblå färgen mellan grenarna. Lite mossa som visar att trädet har många år på roten.
Jag kan fastna länge och fascineras av tidens gång när jag ser in så där i trädet, tankarna flyger iväg och funderar på vem/vilka dom var som en gång planterade och jobbade här. Hur levde dom? Vad skulle dom tycka och tänka om att vi år 2009 sitter på filtar eller träbänkar och har pic-nic under *deras* äppelträd?!

Och att vi på höstkanten är beredda att betala ett dyrt kilo precis för att få smaka av dessa delikatesser.
Det som är roligt är att det fortfarande planteras in nya äppelträd här.

Det som känns väldigt kul för mig är att veta att två av mina äldsta ja inte i ålder men tidsmässigt vad det gäller att vi har bloggat med varandra, har haft denna ljuvliga äppellund som sin skolväg! Vilken skolväg...!

Jodå här är också en ingång, till den härliga äppellunden.
Tycker om den här *rums indelningen* som gör att man blir nyfiken och undrar vad som döljer sig där bakom eller runt den busken.
Kan säga att det var inte alls dumt att vara här två dagar på samma vecka, för det är verkligen ett *Carpe diem ställe*.
Har nästan fått tvinga mig hem...Kramar

tisdag 26 maj 2009

Gröna tomater

TACK snälla Ni som lämnar kommentarer om NI visste (och det gör säkert många av er) att man blir så glad av responsen, man känner att andra reagerar på det man skriver
och det är också uppmuntrande. Läste i kommentarerna att många av er redan undrar när jag dyker upp hos er med grävskopa och allt. Måste bara hitta en chaufför först?!

Runt den här helgen som har varit, närmare bestämt den 18 maj brukar jag känna mig lite låg.
Min mamma skulle ha fyllt år då om hon hade levt och det gör att iaf jag tänker extra mycket på henne och tycker fortfarande efter 13 år att hon dog alldeles för tidigt 68 år ung i en galopperande bröstcancer som bara spred sig i snudd på hela kroppen.
Därför brukar jag lyxa till det lite för att ändock göra den glad och som ett fint minne av mamma och det blev nu i helgen som jag och mina barn hade tid att vara tillsammans.


Nu till något helt annat, har ni sett vilka små söta tomatkart jag har.

Nu ska ni ju inte inbilla er att dom är stora, nej då ca 5 - 7 centimeter i diameter


och dom är tre stycken till antalet. Har nog inte riktigt tänkt på eller rättare sagt observerat att tomater är så ludna av sig. Visserligen så känns det ju lite ludet på en del mogna tomater men långt i från alla. Så det kanske är lite skillnad ifrån sort till sort. Någon som vet.


Kunde inte låta bli att ta med detta kort där två tjejer sitter som är mycket intresserade utav vad som pysslas med på balkong bordet.
På deras nyfikenhet kan man verkligen tro att det är något gott och jodå det är leverpastejs
smörgåsar som intas till te.

Har hittat konvaljer som får stå på balkongen, för dom doftar tyvärr *fel* för att få stå inne för min allergis skull.
Men visst är dom vackra!


Dessa små ljuvliga klockor...


På återseende mina kära Vänner, kram

söndag 24 maj 2009

Ja ser det snöar... ...pollen!

Ja ser det snöar, jag ser det snöar pollen snor, snor.
Så nu rinner ögon och näsan, hurra.
Då kommer Näsduken fram, trallallala...

Ja idag har solen lyst och torkad upp all bunden pollen men nu jädrar i mig har den släppts löst ordentligt, mina ärke fienden herr och fru pollen och dess otaliga släktingar.
Ni ska vara glada att ni slipper träffa mig idag mer en på detta sätt.
Måste tacka för era HÄRLIGA kommentarer angående förra inlägget; dels att jag tydligen inte bör sluta blogga å det snaraste men också att jag är välkommen att gå lös hemma hos ER mina
VÄNNER både på balkonger och i trädgårdar. Jag tackar ödmjukast!
Känner mig nästan manad att införskaffa både grävskåpa och en bil, plus gärna ett körkort så att jag lätt kan ta mig fram genom Sveriges skogar och ängar och över berg och dal och längs med kusten. Jisses JAG skulle bli den NYA Tekla Holgersson alias Maräng.



Här har jag suttit i dag och bara njutit mellan tvättstuge passen, antingen i denna stol, lite mer i
skuggan eller den nedanför med lite mera sol.
Allt efter mitt humör och tycke just för stunden. För vem har sagt att man inte ska ha det bra medans man väntar på att maskinerna snurrar, tvättar och torkar om vartannat.




Som tur var fick jag igår eftermiddag inspiration ifrån en av er alla kära bloggare.
Nämligen att det fanns pioner att köpa på Hötorget och tänka sig, plötsligt blev det en himla fart på Tekla Maräng in till Hötorget, jag sprang nästan före tunnelbanan för att stånd och saluhall inte skulle hinna stänga innan jag kom fram.
Ooops det blev visst inte bara blommor...
Nä det går utmärkt att svalka sig med detta på balkongen, passar även bra till *vitlöks mat*.



Nu ska man kanske inte göra vin reklam men vadå vi är väl vuxna människor.
Om inte så scrolla ner en bit. Här kommer väl också något som kan vara väl så beroende framkallande...
...jag råkade få för mig att jag ville prova en för mig ny sort utav Åre choklad.




Ack så goda men lite för söt i mitt tycke, men tillsammans med kaffe är den helt okej.
Nu till blommorna...







En sådan här bukett för endast 60 riksdaler?! Tack, tack sa jag som hade blivit kallad för madame som brukligt är på detta härliga Hötorg.



Japp det blev två knippen för totalt 30 riksdaler.


Svävade som på små söta moln hem med mina fynd. Pst det blev några lammfileér som fick följa med hem också.
Nu står min son och hoppar upp och ner, samt väsandes (precis som om ni skulle höra honom om han talade högre) är DU aldrig klar?

Så STORA KRAMEN i från

lördag 23 maj 2009

Koka soppa på en spik

Drömma kan man ju alltid göra och jag tror också att man bör göra det får att må lite bättre.
Objektet som får mig i dessa funderingar är, heter det häng gunga? ...eller vad heter det?
Snygg, skön, inbjudande och mysig ser den i alla fall ut att vara på alla sätt och vis.
Det är här drömmen kommer in; tänk att ha en så stor plats på balkong/altan eller trädgård så att man fick plats med en dylik...



Som sagt drömma vidare kan man ju alltid.
Håller på att få abstinens därför att jag snart inte har så mycket som en kvadrat centimeter kvar att plantera eller ställa någon mer växt på, på min balkong. Ja, om jag inte aktar mig nog så kanske jag går lös på någon annans tomt eller balkong!

Idag har jag fått sådan uppmuntrande award av Presentabel som fick hela munnen att spricka upp i ett stort leende. För det ska inte stickas under stolen med att jag blir stolt och mycket glad när dylika ting föräras mig. Särskilt sådana här gråtrista dagar som igår och idag.
Dom som kan känna sig träffade är Little oaktree, Cloudberrie, Lurans blogg, Hemma hos bröderna Bus och Rost och rosor skulle det nu vara några fler som vill känna sig träffade så är det bara att ta awarden med sig och gärna tala om det för mig här på bloggen.
Ja detta inlägg blev som att koka soppa på en spik...
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om.
Är lite deppad utav vädret och frustrerad av att inte komma iväg någonstans pga vissa privata orsaker.
Hoppas verkligen att ni har det bra och har kunnat att vara långlediga och njuta av friheten och ändock hunnit göra något av alla måsten.
Varma kramar

torsdag 21 maj 2009

Karin Larsson

Vi har väl äntligen börjat att inse att Karin Larsson var en mycket duktig konstnär och formgivare som tillsammans med sin man Carl Larsson inrede ett helt hem i Sundborn, Lilla Hyttnäs.
Karin föddes den 3 oktober 1859 i Örebro.
Karin gick ibland annat Slöjdskolan och Konstakademin i Stockholm men som kvinna vid denna tid så var inte en egenkarriär speciellt vanlig.
Karin och Carl träffades under 1882 i Frankrike och dom förlovade sig samma år.
Tillsammans får dom 8 stycken barn och först 1901 flyttar dom för gått till Sundborn.


När Karin och Carl ville ha en servis som passade deras tycke och smak så målade dom helt enkelt en själva. Likadant var det med dukar, gardiner, handdukar, barnkläder, vuxenkläder och möbler. Jag slutar aldrig upp att tänka, vilken kvinna! Mycket av detta var nog möjligt för att Carl och Karin verkligen älskade och respekterade varandra.

Här är en så fin men ändock enkel broderad och sydd kudde som mycket väl fortfarande är helt i tiden.
Tänk om man hade fått känna denna otroligt talangfulla och kreaktiva kvinna som medans hon gjorde dessa fina alster skötte om ett helt hem med barnafödslar och graviditer samt utan alla våra hjälpmedel som tex tvättmaskin. Tänk er själva! Bara att få känna av Karins energi skulle kunna gjort underverk med kreaktiviteten. Sy och ändrade alla kläder, lagade mat till många efter som dom ofta hade gäster som kom långväga ifrån och även behövde sova över. Ritade barnsängar, hyllor, bord ja alla möjliga sorters möbler som fyllde sin funktion. Även ett flertal tillbyggnader gjordes för den växande familjen.
Fixade i trädgården så att det fanns både bär, frukt och grönt.
Eftersom Karin och Carl hade bott i Frankrike så hade dom tagit till sig alla färska grönsaker och kryddor som fortfarande var konstiga för gemene man att använda i matlagningen. Även att våga gå stick i stäv med tung och mörk inredning som var hett, så lyckades dom verkligen att få till ett eget välfungerande och ljust hem, med smarta lösningar, det vi idag kallar compact living.
Det är ju tackvare Carl och Karin som Sverige har blivit så känt för den ljusa nordiska stilen.
Här sitter Karin vid en av sina vävstolar.

Hemvävt dynfodral till kökssoffan.
Ja blir ni lika intresserade som mig utav Karin så rekommenderar jag denna bok.

Det finns även en bok som heter Karin och blommorna på Sundborn ifall man vill läsa mer om hennes trädgård.
Ni som bor i Malmötrakten kan gå på ”Karin på Sundborn” på Katrinetorps gårds hittills största satsning på en utställning som pågår tom 14 oktober 2009.
Ja, jag tror jag har blivit kär i denna begåvade kvinna.
Vi hörs!

tisdag 19 maj 2009

Clematis

Har idag varit en tur till Ulriksdalsslottsträdgård och tittat. Det gick knappt att komma fram för två stycken fullproppade turistbussar hade angjort parkeringen och dess innehåll av shopping glada kvinnor svärmade omkring. Tog en fika och tänkte sitta i lugn och ro och njuta när alla virrade omkring och shoppade, men bland blir det inte som man tänkt sig. Polishögskolan som inte ligger långt därifrån, dom hade tydligen skjutlektioner för det lät väldeliga och plötsligt skulle alla ha kaffe av dom shopping glada kvinnorna.
Så då blev det ett raskt inköp av det jag kom dit för att inhandla och det var heliotrop. Tog sedan en promenad där ifrån och oj vad syrener jag såg som var fullt utslagna. Tänk det är bara 1,5 mil ifrån mig men ändock en sådan skillnad på blommning.
Här knoppas en av min rosenskäror på balkongen.

Revsugorna är i fullblom.

Här kommer min clematis Alpina Plena-E som nu har börjat att slå ut och blommar i all sin fägring.




Jag har inte så mycket att tillägga till dessa clematis foton. Det är bara att igen konstatera att det är hur mycket som helst som knoppas och blommar nu ute i naturen.
Många goa kramar