Boksafari i Afrika del 4

Nu har jag hamnat i Marocko på min väg i boksafariet i Afrika.
Två böcker har blivit lästa.
Först ut var:

Drömmar om frihet skriven av Mernissi, Fatima

Berättelsen är tagen från hennes barndoms harem där hon föddes 1940 i Fez.Vi får följa hur det är att växa upp tillsammans med så många andra.
Många kvinnor i olika situationer som frånskilda och änkor .Färgstarka kvinnor -vackra, lynniga, fantasifulla, stolta, roliga alla studerar hon noga under sin uppväxt.
Olika livsöden men en sak har kvinnorna gemensamt, dom för inte gå utan för haremet mer en till badhuset, hammam. Barndomen är trots instängdhet mycket lycklig.
För kvinnorna i haremet drömde om att övervinna det inre och yttre hinder som fanns och med fantasins hjälp och många egenhändigt uppsatta föreställningar med dess magi kunde dess gräns överskridas för en stund.
Harem kunde också se lite annorlunda ut dels som där hon växte upp med höga murar och terrasser i staden eller som hos hennes mormor som levde under större frihet på en lantgård. Där kunde man få dricka sitt te uppflugen i ett träd eller rida fritt.
Mammans drömmar att få vara fri och bo själv med sin man i ett eget hus och få röra sig fritt utomhus. Dessa drömmar försöker mamman att överföra på dottern, som hon vill och innerligt önskar ska få växa upp, få studera och var en del i den spräng kil som behövs för att ändra samhället för framtidens kvinnor.

En bok som jag tog till mitt hjärta. En barndom som var lycklig och speglar mycket starkt hopp och tro. En far som inte var helt avig för förändringar men ändock kvar i sin tro, som ville att hans fru och barn skulle må bra. En ny favoritbok.




Stilla dagar i Tanger av Tahar Ben Jelloum

En bok som berör mig starkt.
Berättelsen om en man i 80-årsålder som sitter hemma och funderar över hur livet blev och hur det en gång var. Han trotsar sin skröplighet, ömkar sig själv att han har ingen att umgås med, för hans vänner har haft den dåliga smaken att dö före honom.
Ungdomsåren i Fez drömmer han om och tankarna går även till det tjänstvilliga spanjorskorna i Rif som får hans dagdrömmar att blomstra.
Boken är översatt till svenska 1990 med det vill jag påpeka att boken berättar om livets vardagligheter och tankar, mognad och familj i mannens liv sedan början på seklet och detta gör han med både självbelåtenhet och självrann sakan.
Söner finns men ger honom ingen glädje.

Mannen säger inte *jag älskar er* utan istället *varför älskar ni mig inte?*
Det som gör mig ont och berör mig starkt är dessa rader och följande att hans hustru är i livet och bor i samma hus, men hon är inget att räkna med.
Boken visar även på en atmosfär av modernt marockanskt liv, där det arabiska och det västerländska krockar skoningslöst med varandra.

Lite fakta om Marocko.

Marocko är ett kungadöme
Landet har ett folkvalt parlament, men det är kungen som har den yttersta makten.
Huvudstad Raba
Officiellt språk högarabiska, berberspråk
och franska
Självständigt i från Frankrike 2 mars 1956
Folkmängd 33,2 miljoner

Den marockanska staten är av gammalt datum, även om kungaätter och gränser har varierat kraftigt genom åren. En muslimsk kungamakt uppstod i Marocko redan för drygt tusen år sedan, och axlade manteln som "amir al-muminin", eller de troendes befälhavare, en titel som annars främst använts av Profeten Muhammed och de muslimska kaliferna.

I Marocko råder ett medelhavsklimat, men i inlandet är det varmare och torrare. Bergen i norr är geologiskt instabila och jordbävningar förekommer.

Lök, oliver, torkade och inlagda citroner, granatäpplen, dadlar, fikon, russin och nötter, persilja, koriander och mynta är typiska ingredienser som smaksätter rätter ofta baserade på grönsaker, kyckling eller lamm. En nationalrätt i Marocko är Couscous. Bland drycker kan nämnas grönt te som innehåller mynta.

Jag fortsätter stilla mitt Boksafari i Afrika.

Tjingeling//Tekla Maräng