Boksafari Afrika runt del 1

Jag har sedan liten flicka alltid varit intresserad utav den Afrikanska kontinenten, med
alla dessa vilda djur, safarirallyn och dess mörkhyade människor. Samlat pengar till utrotnings hotade djur. Läst en del böcker därifrån mm
När jag gick in på Nordiska Afrikainstitutet och fick jag se att bokmässan i Göteborg har tema Afrika i år, så tänkte inte jag vara sämre.

Jag har alltid drömt om att en dag få åka runt till olika länder i Afrika för att se mig omkring och lära mig mer om deras kultur.
Visst jag har varit i Egypten, Tanzania och Kenya, kan säga att det bara har givit mig mer smak.

Men nu tänkte jag göra ett BOKSAFARI Afrika runt med böcker.


Så ni som har någon som helst för liten idé om vad jag borde läsa på mitt Safari kan när som helst under resans gång komma med förslag till mig. Jag vill dock att författaren har någon slags anknytning till det land boken berör.


Algeriet blev först ut. Så här kommer lite fakta om just Algeriet.


Algeriet

Afrikas till ytan näst största land
Huvudstad Alger
Officiellt språk arabiska
Republik
Självständigt ifrån Frankrike 5 juli 1962
Folkmängd ca 34 miljoner


Klippmålningar i Tassili, Sahara visar att jägarfolk var bosatta i området under yngre stenåldern och att det fanns gott om elefanter, bufflar och giraffer och andra djur i vad som nu bara är ofruktbar öken. Ur jägarkulturen utvecklade ursprungsbefolkningen berberna också husdjursskötsel och jordbruk.
På 800 f. Kr började fenicierna kolonisera kustlandet och anlade hamnstaden Karthago (i dagens Tunisien.)

Landets längsta flod är Chelif 690 km.

Klimatet är torrt till halvtorrt, med milda, regniga vintrar och heta, torra somrar vid kusten. I mer höglänta områden är det torrare med kalla vintrar och heta somrar. Under sommaren är den heta, sandmättade sirocco-vinden vanlig. I bergiga trakter förekommer jordbävningar.



Främlingen av Albert Camus

Meursault är mannen som är en främling t o m för sig själv. Eller vem vet egentligen exakt vem man är?
Meursaults mor är gammal och han har till slut tagit beslutet att hon får det bättre på ett hem för äldre. En dag får han besked att modern har dött och han tar sig dit som sig bör.
Men han gör ett misstag visar det sig senare under begravningen, han gråter inte.
Nu är det så att Meursault inte är vän med stora gäster och onödiga ord utan är en tyst försynt man som talar först när han har något att säga.

Dagen efter begravningen går han och några vänner till stranden och även M´s flickvän är med.
När han ställs inför rätta för att ha skjutit en man på stranden rullas hans förflutna upp, och alla hans tidigare handlingar vänds emot honom. I korta dramatiska satser laddas spänningen upp om sanning, rättvisa och förnuft.

Fatiha och friheten skriven av Ali Ghalem


En roman om kvinnans ställning i dagens Algeriet (1979).


Fatiha som är huvud personen får man börja följa när hon strax skall gifta sig endast 17 år ung.Hemma hos sin familj så har hon fått gå ut med sällskap på gatorna men utan haik runt sig. En sömnads utbildning har hon fått på börja. Fatiha görs i ordning till sitt eget bröllop utav många kvinnor som gör allt det rituella, enligt århundradens traditioner. Hon skall gifta sig med Hocine som är ca 10 år äldre och har levt i Frankrike ett antal år pga arbetssituationen hemma i Algeriet. Dom två har aldrig träffats.

Fatiha hoppas att Hocine ska var mera öppen och tillåtande av sig eftersom att han har bott utomlands ett tag. Fatiha flyttar som traditionen på bjuder hem till Hocine och hans familj.

Första gången Hocine vill ta med sin fru ut så tvingar han henne att ha på sig haik fast hon envetet protesterar.

På något vis får dom aldrig till något samtal med varandra. På dagarna är det lätt att förstå efter som kvinnor och män inte äter ihop eller ja inte gör något alls tillsammans. På kvällarna tycker Hocine att hon ska vara tyst och göra som han säger. Och hela tiden är Fatiha på passad av sin svärmor Aicha som INTE tycker om sin nya dotter.


Fatiha får inte fullfölja sin sömnads utbildning för det räcker gott med att kunna stoppa strumpor.Hocine söker arbete i flera månader men finner inget, utan bestämmer sig får att flytta tillbaka till Frankrike utan fru och det väntade barnet. Fast Fatiha är en av det få i

familjen som kan läsa och skriva så får hon inte sin mans adress och får eller inte läsa breven som är skrivna hem till familjen.

Fatiha får inte träffa sin egen familj föra Aicha tror att hon mår bättre och lär sig att anpassa sig mera till den nya familjen om hon inte får träffa gamla vänner och sin familj.Det ända som gör det uthärdligt är att Yamina och Allaoua finns (systern och sonen till hennes man). Allaoua förser Fatiha med böcker och i smyg lär dom Yamina att läsa och skriva.

Men Fatiha fortsätter att må dåligt och lyckas inte att anpassa sig i det nya hemmet fast hon lydigt gör allt som hon blir tillsagd att göra. Mycket av detta är Aicha fel som lägger hela skulden på Fatiha att Hocine flyttade tillbaka till Paris. Fatiha drömmer hela tiden om att hon och barnet ska få flyttat till Frankrike och att dom där kanske lär känna och tycka om varandra och bilda en egen familj.

Till slut kommer Fatiha på sjukhus...

Denna bok är en sådan som verkligen berörde mig in i det innersta. Jag grät, skrattade och undrar hur annorlunda det är i dagens Ageriet 2010?

Två helt olika böcker om Algeriet som gör att man blir mera nyfiken.
Ändå finns lite av tron med i båda böckerna om än inte lika tydligt i båda.

Hoppas att ni vill fortsätta att följa mitt Boksafari som precis har börjat.

Tjingeling//Tekla Maräng