Svart barn av Camara Laye
Denna bok är en själv biografi som Camara Laye skev när han arbetade på en fabrik utanför Paris.
En öppenhjärtig bok med mycket värme, humor, kärlek till familjen och uppväxt byn Kuoroussa till hans skolgång i huvudstaden Conakry. Jag rekommenderar den varmt, för sitt fina innehålla, härliga språk och hans kärlek.
1924 föddes Camara så bokens innehåll utspelar sig mellan ca 1929 -1942.
Man får följa hur han som barn lekte i närheten av faderns smedja som var ganska stor med lärlingsplatser. Fars hydda låg närmast smedjan och var gjord av knådad lera med halmtak där han som lite lekte på verandan.
Ormar fanns det gått om och han hade lärt säg att säga till när någon syntes så att dom kunde dödas. Så en dag sa han till sin mor att nu kommer det en svart liten glänsande orm på väg till smedjan.
*Nej den får du inte döda för det är din fars skyddsande. Jag stirrade förundrat på den lilla ormen som fortsatte lugnt på sin väg med självsäkerhet som om den visste om sin immunitet. Längst ner på kanten av smedjan fanns ett litet hål och där slingrade ormen in sig till fadern.*
Ofta var han på besök i Tindican som är en liten by väster om Kouroussa, där var hans mor född och hans mormor och morbröder bodde kvar där. Han älskade att vara där.
Det var mera lantliv där, så dom andra barnen skrattade åt honom när han väjade för olika djur och inte riktigt visste hur man skulle göra.
Lärlingarna som hans far hade blev upptagna i familjen som hans bröder. En minns han väl Sidafa som var lite äldre och som delade samma säng som honom. Dom låg och pratade på kvällen efter att lärlingen hade jobbat färdigt och han hade kommit hem ifrån byskolan.
Dom pratade tills mor tystade ner.
Man får följa hans skolgång och uppväxt. Ritualen som gör en till man och även omskärelsen, kärleken till den första flickan i byn.
Den fortsatta skolgången i huvudstaden, Conakry. Där han får bo hos en av sina farbröder.
Lite fakta:
Huvudstad Conakra
Officiellt språk franska
Republik
självständigt 2 oktober 1958 ifrån Frankrike
Ca 9,6 miljoner invånare
Stenredskap, slipade yxor och keramik från 4000-talet f. Kr. är funna i Guinea. Utmed kusten har även spånredskap och kökkenmöddingar från ca 4000 - 2000 f. Kr. påträffats.
1890 blev landet en fransk koloni, under namnet Franska Guinea. Samma år grundlades huvudstaden Conakry på ön Tombo. 1895 inlemmades landet i Franska Västafrika.
Floderna Niger och Milo har sina källor i Guineas bergsområden.
Klimatet är i allmänhet hett och fuktigt. Från juni till november är det en monsun liknande regntid. Under den torra säsongen resten av året, blåser harmattan-vinden, som är het och sandmättad.
Några av Guineas större miljöproblem är avskogning vilket leder till jorderosion, otillräckliga mängder färskvatten, markförorening och överfiskning.
3 kommentarer:
Tack snälla goa du för dina ord, dom värmde så gott, nu har du verkligen fått mig att kolla efter denna bok, är ju oxå en bokslukare, ha en fin vecka, kramen
Så intressant, blev riktigt frestad att läsa den. Fin sammanfattning.
Det har lat intressant, vad trevligt mer lite nya tips om Afrika!
Skicka en kommentar