Vintern rasat ut...

Vissa dagar är bara lite bättre en andra, varför kan man ju undra? Man vet nästan på en gång när man vaknar att det är en sådan där BRA dag, det känns i hela kroppen på något underligt sätt som jag inte kan beskriva. Dagen fortsätter med mungiporna uppåt i ett fånigt leende och man hoppas innerligt att ingen enda ska lyckas med konststycket att få ner en till *normala nivåer* igen. Vissa människor får man helt enkelt försöka att undvika, för dom tål helt enkelt inte att man är så glad för ingenting. Men vad då ingenting? Jag lever... bara det är stort.
Jag är glad att jag är jag och att jag har mina ungar och hundar. (oj vad jag det blev) Räcker inte det? Så vad ska då räcka?


Till och med posten var över all förväntan idag. Inte ett fönsterkuvert så långt ögat såg. Jippi.
Om jag vill så har jag full underhållning av min *brev skörd* idag.
Ett pelargon paket; som bör planteras i större krukor med pelargon jord snarast möjligt. Ja inte paket men pelargonerna. Allt om mat, den tidningen kan man försjunka i ett bra tag om man som jag gillar att laga mat och för den delen även att äta den sedan. Sist men inte minst Anna
Gavaldas senaste bok "Lyckan är en sällsam fågel". Bara titeln gör mig förväntans full.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att Anna Gavalda skrev lite tunnare böcker med det stämmer absolut inte på denna 500 sidors bok och inte är hennes innehåll tunt heller för den delen, utan tvärtom.


Det är en himla tur att jag har hundar så att jag måste ut, för annars vore risken stor att jag fastnade på min balkong med dessa ljuva ting brevid mig.


Apropå hundar och husdjur i allmänhet SÅ SNÄLLA TÄNK PÅ ATT DOM FLESTA GILLAR INTE SMÄLLARE. Här lite senare på dagen/kvällen kommer jag inte att komma långt med mina hundar för det smäller rätt som det är. Jag och många med mig skulle bli klart lyckligare för djurens skull om vissa föräldrar lät bli att t. o. m. köpa smällare till ungarna!



Bobo och Yuna tackar på förhand och önskar ALLA en trevlig Valborgsmässoafton.
Här håller båda på med en av sina favorit sysselsättningar att rulla sig. Dock på lite olika platser.
Bobo vill ofta ha så mycket löv och skräp som möjligt som sliter bort allt överflöds hår som blir så här års. Yuna vill ha mer peeling i form av grus och sand. Ja, ja bara dom trivs så, så får dom hållas dom tycker ju att det är skönt. Jag menar att jag badar ju.

Originaltitel: Längtan till landet.Ur Jägarens vila, 1838

text: Herman Sätherberg (1812-1897)

musik: Otto Lindblad (1809-1864)

Vintern rasat ut bland våra fjällar,

drivans blommor smälta ned och dö.

Himlen ler i vårens ljusa kvällar,

solen kysser liv i skog och sjö.

Snart är sommarn här i purpurvågor,

guldbelagda, azurskiftandeligga ängarne i dagens lågor,

och i lunden dansa källorne.

Den som vill ha fortsättningen på den fina text kan trycka Här.

Ja, jag kan inte annat en bli lite tårögd när jag hör eller läser dessa rader...

Vad ni en gör nu under Valborg så ta väl hand om er och era närmaste. Slå kanske en pling till någon som är ensam eller ännu hellre bjud med er någon ut till elden. Själv tar jag en sväng till elden och försjunker in i eldens många ansikten...
Trevlig Valborg med glada skall ifrån Yuna, Bobo och