Varmt Välkommen till min blogg

Varmt Välkommen till min blogg! Här skriver jag om balkongodling, blommor, böcker, natur, hunden, pyssel, vardagliga ting, bak och mat mm.
Det skulle göra mig glad om du lämnade ett avtryck efter dig så att jag vet vem du är och att jag kan hitta till dig.

onsdag 4 november 2009

*Livets aviga och räta*

November överallt...
Grått, kyligt, murrigt och blåsigt.
Ja så ser väder utsikterna ut nu ett bra tag i den del av världen där jag bor.
Kommer snön som jag förövrigt älskar så slaskar den oftast bort på direkten.
Ni som nu råkar älska november kan jag bara säga grattis till.

Själv blir jag låg och deppig och bara längtar till att få ställa fram adventsljusstakarna.
Att det skulle vara så tungt att mista en hundvän som Yuna verkligen var för mig
det trodde jag nog inte riktigt. Fast jag var sjukskriven ett tag så känns det nästan som en

sjukskrivning till skulle behövas. För när jag jobbar så trycker jag bara undan känslorna och just
nu är det så mycket att göra så övertid har beådrats (stavas det verkligen så).
Så när jag väl är hemma så bubblar känslorna ut och tårarna rinner.
Har ni någon bra idé eller tips angående sorg, saknad och deppighet som snälla kom med dom.
(Det skall dock inte vara en resa)



Nu till något helt annat.
Igår kändes det kul att leka *jultomte* när jag slog in alla vinsterna som nu är på väg till sina nya ägare.
Vissa paket ser ju inte så kul ut på ytan men dom är förpackade för att klara av postens lite
omilda behandling.


En bokbetraktelse utav Livets aviga och räta skriven av Kate Jacobs. Vilken liten fin bok om kvinnors vänskap. Boken utspelar sig på Manhattan i en garnbutik som ägs utav Georgia och hennes dotter Dakota. Man får följa livets problematik och glädje ämnen som *tas* upp på fredagskvällarnas stickklubb där allt kan ske. Det disskuteras, äts gott och dricks gått och om man har tid så stickar man ett par varv...
Många åldrar är representerade allt i från tolv - sjuttioårsålder vilket ger en skön bredd på livets väg och många disskussions ämnen. Allt ifrån ensamstående mammor till kärleks sökande 70-åringar. Härligt. Har du tid och lust så läs den.



Hittade lite garn nystan här hemma som min dotter gillade färgen på...



...det blev till en trekantig sjal.


Här kommer min lönnallé som såg ut så här den 28 oktober.

Och igår den 3 november så såg det ut siså här.


Ja det här inlägget kastar sig ifrån det ena ämnet till det andra. Det är ju lite så jag känner mig just nu, kan inte fokusera så bra.


Tjingeling//Tekla Maräng

11 kommentarer:

Karin / Livsluft sa...

Hej, goa Marie!
Stort och varmt TACK för det härliga tröstpriset!Du kan tro att jag blev glad.Jag har gått och varit nyfiken på just "Citronmarängpaj"-teét från Tefrossa, nu en längre tid, men inte kommit mig för att beställa bara.
Det stod som nr 1 på tesmaker för mig som jag vill prova.
Desto roligare att du just skickar det teét av alla sorter!Döm om min förvåning och glädje!Ska bli spännande att smaka teét ikväll.

Så trist att höra att du förlorat din hundvän!Det måste vara riktigt jobbigt!Den blir precis som en familjemedlem ju.Dessutom är ju djur så osjälviska i sin kärlek, så när de lämnar så blir det ett stort tomrum. Jag kan inte ge nåt annat råd än att bara sörja och gråta tills det värsta har lagt sig. Kanske göra nåt vackert stilleben hemma som minne och tända ett ljus där...Uttrycka saknaden som att hunden sitter där och lyssnar.Så tänker jag... Sorgen behöver ju bearbetas på något vis. Man får sörja ett djur precis lika djupt som en människa.Efter ett tag orkar man kanske sitta och minnas genom foton man har på djuret och kanske dela minnena med andra också.Det är så personligt hur man bearbetar en förlust.Du får hitta det som känns bäst och naturligast för dig.

Jag känner verkligen med dig!Jag har själv en katt som jag älskar såå mycket, och som jag kommer sörja djupt den dag han inte finns mer.

Var rädd om dig nu! Och tack igen för det fina tröstpriset och det gulliga kortet till!
/Kramar Karin

Karin / Livsluft sa...

Himmel, va långt inlägget blev, fniss.Hmmm...det var inte meningen att det skulle bli en uppsats:-)))

Golden&Vitt sa...

Hej vännen
Ja det här med att mista våra fyrfotingar är såå jobbigt, vi är ju i samma sits,men jag har ju sån tur att jag har 3 goldisar hemma som tröstar mig och det känns bättre då.Kanske du måste hämta dig en ny vän? Har du funderat på det?

Vi här i norr har ju sån tur att vi får snö snart och då blir det ljust igen:) Jag har faktiskt hängt fram en liiten lysandeljusboll i en fönstret, mot bakgården hi hi så alla inte ser*fniss*

Nu är det bara pärlorna som ska sys på sockarna, snart kommer dom:)
Kram annika

Hemma hos Bröderna Bus sa...

Hej på dig!
Trist att du känner dig lite nere. Vet inte riktigt vad jag ska ge dig för tips. Har inte heller kännt mig på topp på ett tag. Men du...om vi kramas så kanske det känns lite bättre för en stund? KRAAAM till dig.
Tänkte höra av mig till dig när jag var nere nu men jag blev ju sjuk så jag tänkte att det fick vara. Kanske nån annan gång???
Ha det bra och kram igen <3

Birgitta sa...

Hej Marie!
Vad det har ändrat sej på bara några dagar på din gata. Jag har fått en avi idag och har paket att hämta på ICA. Även om jag är nyfiken får det ligga där några dagar. Jag har 2 mil enkel väg dit och var och handlade igår.
Jag förstår att det kännns jobbigt för dej att ha förlorat en kär vän. Du får en stor KRAM av mej.
Du har något att hämta på min blogg.
Nu önskar jag dej en mysig kväll och en skön torsdag.
Kraamelikram Birgitta

Jessica sa...

Hej,
så kalt det såg ut i allén nu när alla fina höstlöv är borta.
Bobo såg ut att gilla er höstpromenad, roligt kort!

Förstår att du saknar Yuna, så sorgligt att förlora en vän, fyrfota eller inte. Ta hand om Bobo och minns era fina stunder med Yuna.

Stor kram
Jessica

Gillberg sa...

Jag vet inte riktigt hur jag kan hjälpa Dig med Din höstdeppighet?!? Men Du har sannerligen hjälpt min!! Idag kom det fina doftljuset som jag vann av Dig. Så nu doftar hela undervåningen här på Gillberg! Tusen tack snälla Marie!

Kramar Ellinor på Gillberg

gulle hexan sa...

hej kära tekla marie..
det är inte så konstigt egentligen.. att du är nere nu..
för att mista en hund. är som att mista ett barn.. en familjemedlem..
så klart att du känner av detta ännu.. sorg är tungt att bära....så klart..
så det tar tid.absolut..
kan du.. så försök bli sjuksriven.. så du kan få tid med dig själv å bara få greja med lite hemma ett tag.
försöka göra lite trevliga saker..
jätte fin hals shal du stickat:)
det behövs så här nu när det blåser kallt...
.kanske du kunde göra något avkopplande.. utan att resa..
som tex spela något community spel..
-skaffa en ny liten hund...
- lyssna på radio å sticka mera..

har inga jätte många bra tips.. men..
hoppas du reder dig..
å du får gärna ringa mig..(om du vill)....
jag har jätte problem med internet just nu.. har ringt telia massor med gånger.. men men..
kram kram.. håll ut!!

Ia-Maria sa...

Stackars dig som har något sådant att gå igenom! Vet själv hur det känns - vår älskade Billy-kissen gick bort efter 14 år, hu och fy vad det känns. Vet inte vad som kan trösta egntligen, kanske att det lilla livet nu är i en bättre värld...

Therese sa...

TAck goa du för krya på dig hälsningen och härliga inlägg som får en sjukling att njuta... du kan både fota och det här med att skriva vackert, inspirerande och tänkvärt. Mest fasnade jag för din saknad efter yuna. Jag trodde det var jag som var knäpp, senast i går satt jag med kort på dobby å grät... min sorg har liksom kommit tillbaka å är starkare än tidigare, trodde ajg kunde hantera den å minnas våra härliga stunder i skogen, hans ögon sov, men just nu är det sjukt tungt. Har feber och är hemma, men lika mycket är jag sjuk i hjärtat... Mitt sätt att hålla mig uppe är att fixa inför advent och julen, ha små pysselprojekt här hemma å kramas mycket med min lilla Lura. Njuta av de små sakerna, men framförallt tillåta mig att sorg tar tid. Kram älskade du!

Fokus mot framtiden sa...

Hej!!
Idag singlar det snö här ska jag säga dig.... fantastiskt vad lugnt och skönt det känns...
Höstens dystra täckte flyttas liksom...

Ser att du håller på att läsa boken. Mentalt jobbar jag nu med att ta tag i nästa bok. Jo den är redan påbörjad med det är mycket som ska hända i den och det måste sjunka in i mig för att hamna rätt i orden... :)

Kraaam på dig