Lyrans noblesser har en tematrio denna vecka angående bokmässan och/eller
Afrikansk litteratur. Eftersom jag ej var på bokmässan så får det bli Afrikansk
litteratur.

Visslaren av
Ondjaki (svenska 2009)
En helt oväntat form av berättelse.
Så stark, så hoppfull, så fulländad.
Visslaren kommer till byn en oktobermorgon i ett tyst och ihållande regn och söker skydd i kyrkan. Stundens ingivelse gör att han börjar vissla en melodi i kyrkan samtidigt som hans tankar är att detta måste var en av de bästa miljöerna i världen att vissla i.
Prästen som hela tiden funnits sittandes längst bak i kyrkan och lyssnat med tårögda ögon och rörelse i sinnet. Ryktet sprider sig raskt i byn om de magiska melodierna...
I denna bok så är det ett fängslande och färgstarkt persongalleri som sakta träder fram och alla får ta den plats det behöver.

Repslagaren av Jean Pliya
(utgiven på svenska 1996)
Bokens huvudperson Trabi är en ung välutbildad och entusiastisk anhängare utav viktorismen, den ideologi som med militärisk makt styr regimen i hans västafrikanska hemland sedan några år tillbaka. Trabi innehar en betydande post i parti toppen i staden.
En dag på väg hem i mörkret så stoppas han utav en av sina vänner som berättar att han riskerar dödsstraff för högförräderi.
Utan att få med sig speciellt mycket så flyr han iväg genom mörkret på sin motorcykel mot gränsen i norr.
Efter att ha skadat sig så kommer han till en by i hemlandet strax innanför gränsen.
I den lilla byn så verkar det som om tiden stått stilla i hundratals år.
I byn är viktorismen närvarande som en förbryllande och oroande makt. Som dom försöker att förstå med hjälp utav varandras tankar och erfarenheter.
Bybornas främsta kontakt med omvärlden är den radioapparat som barberaren äger...
Trabis tidigare värderingar ställs på huvudet.
Hans kontakt med byborna gör att han får många ny vänner.
Kissa och hans lekkamrat Marouk gör sitt yttersta för att Trabi ska trivas och må bra.
Trabi träffar åldermannen och blir vän med honom.
Ja man får helt enkelt lära känna en hel by i deras strävan av att göra mat, odla,
försöka att förstå sig på omvärlden, bevara seder och bruk och hålla gamla traditioner vid liv. Även kärleken är med och förvirrar Trabi ordentligt. En av dom bättre Afrikaböcker jag
hitintills läst.
Ett piggsvins memoarer av
Alain Mabanckou utgiven på svenska 2010
Den mytiska föreställningen utav att alla i Afrika har en dubbelgångare i ett djur gör författaren det mesta utav. Han vrider och vränger på det som är förfärligt allvarligt på ett
helt fantastiskt sätt.
Piggsvinet bor under ett stort baobabträd mitt ute på savannen och ligger där och summerar sitt liv.
Han får äntligen fritt lufta vad han har funderat och tänkt om människorna, dessa besynnerliga
varelser som tror sig utgöra skapelsens krona.
Piggsvinet har varit dubbelgångare till banditen och mördaren Kibandi och om detta berättar han med ironi, skarpsyn och en liten gnutta medkänsla.
Författaren vill värna om den muntliga traditionen av berättelser och gör det på ett lysande sätt.
Kan bara instämma i att det är roligt och förfärligt allvarligt.

Vill ni läsa om mera afrika böcker så tryck på Boksafari bland mina etiketter så kommer
ni rätt.
Tjingeling//Tekla Maräng